Akademisk Ridkonst
När man rider engelsk dressyr eller akademisk ridkonst är målet att få en så korrekt samlad häst som möjligt. Men ändå är det två helt olika ridsätt..
Jag tycker att sättet man rider på verkar logiskt i den akademiska ridkonsten. Hästen ska lyckas bära upp sin ryttare på rätt sätt, av sig själv, med knappt kontakt i munnen eller ingen alls och små små hjälper av sittsen. Tittar man på hästens kroppskonstitution, så är dess framben rakt uppbyggda, alla leder böjs åt samma håll. Hästens framben fungerar som hjulet på en skottkärra; det bär upp hästen. Hästens bakben däremot är uppbyggda som ett dragspel, lederna vinklas åt olika håll. Hästens bakben fungerar som våra ben, när vi skjuter skottkärran framåt. Bakbenen bär upp sin del av hästens kroppsvikt främst genom dess muskler. I bakbenen sitter också hästens motor.
Eftersom hästens bakben innehåller mycket muskler, kan man träna upp dessa muskler till att bli starkare. Genom att göra det kan man sedan låta musklerna bära hästens vikt, istället för dess leder i både bakben och framben. Detta är alltså målet med träning av hästen, att stärka upp hästens bakbensmuskulatur, så att den avlastar hästens frambens leder och även dess bakbens leder.
Här är en bild på ett ekipage utan huvudlag. Hästen är avspänd och den trampar under sig, samlar sig, har vikten på bakdelen och kan lätt förflytta frambena, bär upp ryttaren på ett bra sätt.
Det jag gillar med den akademiska ridkonsten alldra mest är att man börjar oftast jobba från marken. Man utgår även från hästen förutsättningar och ridkonsten fungerar på alla hästar, dock så är det ju bara vissa som har de förutsättningarna att ta sig till de högre skolorna, pecis som i den Engelska dressyren. Det tar massor av tid att utbilda både hästar och ryttare till att komma till den högre skolan i akademisk ridning, och man börjar alltid med så lite utrustning som möjligt, utan bett och sporrar, och bygger på med utrustning desto mer erfaren hästen blir. Det är också väldigt jobbigt för hästen att bära upp sig själv och därför krävs mycket träning och korta träningspass.
Här är ett ekipage, hästen rids med starkbett, sporrar, ridspö och spända tyglar. Visst trampar hästen under sig men vikten är fördelad över hela hästen, hästen är inte speciellt avlappnad, ryggen ser spänd ut och hästen bär inte upp sin ryttare lika bra som hästen ovan.
Alla fyra ekipagen på bilderna ovanför utför piaff. På de två översta som då är akademisk riding ser man att hästarna trampar under sig, i en total samling och balans bär de upp sina ryttare, i stort sett hela vikten är på bakdelen, tyglarna är hängande. På de två undre bilderna, som då är engelsk ridning så är tyglarna sträckta, hästarna trampar under sig men inte lika mycket som på bilderna ovan, vikten är långt ifrån fördelad på bara bakdelen och dom bär inte upp sina ryttare lika bra.
Engelsk dressyr:
Akademisk Ridkonst:
Vilken ser trevligast ut?
/Amanda
Jo men så är det ju, men vi har nog alla börjat från den engelska ridläraren tyvärr...men jag är såld på den andra ridningen men det är svårt att få råd att träna för en tränare, man måste åka långt osv... Provar med logisk ridning som har distanskurs.
URL: http://havrefallen.blogspot.com