Hästtankar

 

Jag skulle till stallet och satt av någon anledning i en bil tillsammans med stallchefen och några andra medryttare. Alla verkade så konstiga och det var en jobbig stämning. Tillslut sa stallchefen att ridskolan var tvungen att avliva Lady för att få plats med nya ridskolehästar. Jag grät och grät och grät, hela vägen till stallet.När jag kom dit så fortsätte jag gråta hela tiden.

 

Jag sprang in i klubbrummet och där inne låg Lady. Jag gick fram till henne och då ställde hon sej upp och började skritta snabbt mot mej, sen svängde hon av och började galoppera snabbt bort från mej. Jag grät och grät. Sen sprang jag till stallchefen och sa att jag kunde köpa henne isåfall (även fast jag visste att jag inte skulle ha råd). Stallchefen sa att det inte fanns något annat att göra att antingen köpte jag henne eller så skulle hon slaktas. Jag kommer ihåg att alla tittade sorgset på mej och vissa försökte trösta mej. Jag grät och grät..

 

Den kvällen skulle vi rida medryttarlektion. Jag grät när jag borstade Lady, när jag sadlade, satt upp och jag grät när jag red... jag grät och grät. Kommer inte ihåg hur det slutade.

 

När jag vaknade kände mej nedstämd och hade en orolig känsla i magen. Ska bli jätteskönt att få åka och se henne imorgon! Fy hatar mardrömmar.