Det är inte sällan jag tar tillfället i akt och utnyttar mina starka åsikter inom hästsporten och mitt alternativa hästtänk i skolan och jobbar med olika texter eller bilder som handlar om just hästarna och mina tankar kring dom. Jag ser det som ännu ett sätt att inspirera människor runt omkring mig och sen gör det ju såklart hela skolarbetet tusen gånger roligare, att göra något man brinner för.

Senast jag använde mig av det var när jag skrev ett av de nationella proven i svenska. Då skrev jag en novell som handlade om en tjej som öppnade ögonen och på så vis fick en helt ny relation till sin häst. Det slutade med att jag satt och grät när jag hade skrivit klart.. Det är verkligen en helt annan grej att skriva om något man brinner för, och det visar sig ofta i betygen också.

På senaste tiden har jag även jobbat med en storbild på bilden. Vi skulle välja en konststil och göra en storbild inom den konststilen. Jag valde surrealismen, vilket innebar att jag skulle göra en bild som hade realistiska saker i sig men på ett orealistiskt sätt, och även förmedla ett budskap med bilden.

 

När jag gjorde bilden använda jag mig och kollade på olika bilder av hästar för att ha nån aning om hur man ritar en häst, hade nämnligen aldrig ritat nån förut. Jag skrev ut en del bilder bland annat den bilden ovan. Testade mina ohästkunniga vänner litegrann genom att fråga "Visst är den här bilden fin?", de höll med och såg lite frågande ut när jag ifrågasatte att dom tyckte det. Då sa en av dom "Men det ser väl alltid ut så? Är det inte så det ska se ut?". Blev så ledsen av att höra det, att inte heller ohästkunniga kan se smärtan som hästarna visar så tydligt.. 

 
(bilderna är lånad från baraelvira.se)

/Amanda