Hästtankar

Idag var jag i stallet för första gången på 6 dagar (!!!). Jag som alltid brukar vara i stallet minst fem dagar i veckan.. Anledningen är att det är så himla mycket som händer i skolan nu. Läs: Idag var sista gången jag träffade Dilla på ungefär 2,5 veckor. Ja, det är sant. Så mycket är det i skolan den närmaste veckan och veckan efter det åker jag ju iväg på Hästresan!

 

Vi har tagit ett stort steg i våran utveckling idag. Jag är så himla glad. Vi har kämpat länge med att Dilla ska våga stå på båda knäna i bugan, och idag lyckades vi! Jag sken som en sol hela vägen hem. När jag var hemma insåg jag att det verkligen var sista gången jag hade tid att åka till stallet innan hästresan. Plötsligt kändes det ganska tungt. 

 

Jag kunde inte låta bli att klockan halv nio, kasta mig på cykeln till stallet och åka dit en gång till. Solnedgången lyste upp allt det fina landskapet och det var så underbart när jag lyssnade på musik på vägen dit. Väl framme möttes jag av en välkomnande Dilla som glatt följde med upp på ridbanan och som att det inte var tillräckligt med att kunna buga på båda framknäna, så la hon sig ner som om hon aldrig gjort något annat än att ligga ner på kommando. Min finaste bästavän.. jag kommer sakna henne oerhört mycket under tiden jag är borta. Usch, gör nästan ont i magen av bara tanken att inte få träffa henne på 2,5 veckor.

 

 

/Amanda