Hästtankar

Jag har, så länge jag kan minnas, haft en dröm om att ha ett eget föl någon gång. I dessa föltider är det inte direkt så att längtan efter ett föl blir mindre. Att ha ett egetuppfött föl från mitt alldelses egna älskade sto nångång i framtiden är något jag måste vara med om innan jag dör. Nu har jag ju inte mitt alldeles egna älskade sto än, så det är såklart henne jag måste hitta först. Men nånstans därute finns hon, hon som kommer passa mig som handen i handsken, hon som kommer lära mig så mycket, hon som kommer betyda så mycket för mig, hon som jag aldrig kommer sälja och hon som tillslut kommer få vara mamman till det finaste fölet som någonsinn föds, min alleles egenuppfödda häst, som kommer bo hos mig från födseln tills det sista andetaget.

 

Att få vara med en häst från första till sista andetaget. Det är absolut en av mina största drömmar. Att få starta från noll och sen ge hästen det bästa livet som är möjligt. Att ha de bästa förutsättningarna för att få hästen att må så bra som möjligt både psyksikt och fysiskt. Jag ryser av tanken. Längtan är så stor efter en individ vars pappa och mamma kanske inte ens är födda än. Eller så är dom det. Undra vart dom är isåfall justnu?

 

Självklart har jag en vision om vad det ska vara för slags häst. Egentligen är det ju själva individens personlighet som spelar mest roll, men om jag får chansen att välja häst utan att ha fäst sig vid någon individ än, så kommer jag ju självklart leta efter den som verkar allra bäst för just mig, både i kropp och huvud. Drömmen är att ha en häst som jag kan rida på, och tävla på för att kunna visa upp och normalisera vänlig och bra ridning. Jag har såklart en vision av hur min perfekta drömhäst skulle se ut. Många vet nog att jag är helt förälskad i de spanska hästraserna och i arabiska fullblod. Så någon sån ras blir det troligtvis!

 

 

/Amanda