Hästtankar

Dilla och jag tränar på för fullt! Vi har följt veckoplaneringen hela veckan nu, den enda ändringen blir att imorgon tar hennes medryttare henne ut på en tur i skogen istället för att jag gör det jag skulle göra med henne då. Jag har tagit före bilder nu och har tänkt ta bilder på henne en gång varannan vecka för att se om det blir någon skillnad eller inte! Vi hoppas på det, efter allt slit hon gör! 

 

Idag gjorde hon mig så otroligt stolt och lycklig! Som ni som följer mig och Dilla antagligen vet vid det här laget så rider jag henne knappt inte alls. Det kan hända att jag sitter upp en liten snutt på ridbanan för att träna ridning i halsring, eller "åker med" en kortis på våra promenader, brukar aldrig sitta längre än 5-10 min och det är alltid på hennes villkor, vill hon inte sitter jag inte upp, simple as that.

 

Iallafall. Idag var vi ute på en långpromenad i mest skritt tillsammans med min kära storasyster som lånade en av min hästägares hästar. Jag bestämde mig för att fråga Dilla om hon ville bära mig en liten sträcka, vilket hon ville. Jag klev upp och vi bestämde oss för att trava en liten bit och det kändes väldigt bra! (vill tillägga att jag och Dilla låg i täten hela tiden) Så jag tänkte att jag skulle fråga Dilla om hon klarade av en liten galopp. Jag gav henne röskommandot för galopp (som vi lärt in från marken) ett par gånger, när hon fått lite tid på sig att tänka och förstå vad jag ville så fattade hon galopp och vi galopperade(!!!), vad kan det ha varit? 10-20meter? Det var iallafall den härligaste galopp jag haft i mitt liv. En galopp på min älskade lilla ponny som faktiskt VILLE och kunde galoppa med mig på ryggen. Jag log och skrattade, jag var så lycklig de där 10-20metrarna. Efteråt satt jag av på en gång och Dilla fick klart för sig att jag var otroligt stolt och lycklig över henne. 

/Amanda