Hästtankar

Nu ska jag skriva en sak jag aldrig skrivit eller sagt till någon. Det är en sak jag har gjort som jag verkligen skäms över. Det var någongång i somras jag såg den där filmen som förändrade min syn på hästar och ridsporten helt och hållet. Från att ha velat tävlat och verkligen sattsat på det till att knappt vilja rida alls och definitivt inte tävla. Jag sa att jag aldrig mer skulle tävla för att jag ville det, i alla fall inte utan att ha ett riktigt band med hästen och verkligen tävla tillsammans utan någon tvång som t.ex bett, spö, sporrar mm.

 

Den 21 september var det KM och RM i hoppning på ridskolan.  Jag hade sagt hela tiden att jag inte ville vara med, för att det kändes så fel. Men jag fick nå ryck, när jag såg alla ryttare tillsammans med sina hästar. Jag efteranmälde mig på Lady i sista sekund, jag betalade dubbelt så mycket för att jag ville vara med och hoppa en bana framför en massa människor, tävla. Lady vägrade på andra hindret. Jag kommer ihåg att jag sparkade henne hårt i sidorna innan varje hinder efter hennes vägran, för att hon inte skulle vägra igen. För att jag ville hoppa den där banan så bra som möjligt.

 

Jag förstår seriöst inte hur jag tänkte, innerst inne, när jag sa att jag ville efteranmäla, när jag gav pengarna, när jag satt upp, inners inne kändes det så himla fel hela tiden. Jag gjorde någonting för att jag ville det. Jag använde Lady som ett redskap, ett tävlingsredskap, för att jag ville tävla.